Jag minns en gång i tiden då jag hade min alldeles egna lilla stalker på bloggen. Vi kan kalla henne "Anna" (jag gör ofta så, sätter människans riktiga namn i citationstecken så det ser ut som att namnet är påhittat fast det inte är det.) Hon satt där vid sitt lilla skrivbord på Eniro och följde minsta steg jag, ibland teamade hon upp med sin parallelslalompolare och kidnappade mig, sen tvingade dom mig att dricka oförskämda mängder kaffe och lyssna på berättelser ur deras innehållslösa liv. 

Sen en dag så blev "Anna" lite utbränd av att slå i telefonkatalogen så hon försvann från landet, med henne dalade mina läsarsiffror och jag hade inte längre 203940202 besök om dan från Eniro, Luleå. Det kändes tomt och kände mig så där övergiven som man kan göra ibland. Mina inlägg bara flög bort i cyberrymden utan att hon var där och fångade upp dom som en förbipasserande brukade få göra med Michael Jackson unge när han kastade ut den från hotellrum. Ingen var där och insåg briljansen i mina inlägg, ingen insåg att det här var "The Shit". 

MEN! Nu är den kaffepimplande, nonsenspratande, otroligt hotfulla, storfotade människan tillbaka i landet igen. Jag är ingen vän av stora ord och sprudlande känslor så du får helt enkelt se det här inlägget som mitt sätt att säga, Välkommen hem Anna, välkommen hem.